Sir 14

Den girige. Uppmaning till att njuta livet, så länge det varar. Alltings förgänglighet. Sällheten av att hava funnit visheten.

1 Säll är den man som icke felar med sin mun

och ej gnages av sorg över någon synd. 2 Säll är den som icke fördömes av sin egen själ,

och som ej har förlorat sitt hopp. 3 För gnidaren passar det icke att vara rik.

Och vad har den snåle för gagn av penningar? 4 Den som samlar, men ej unnar sig själv något, han samlar åt andra,

och av hans goda skola andra frossa. 5 Den som är hård mot sig själv, vem skulle han vara god emot?

En sådan får aldrig någon glädje av sina penningar. 6 Ingen är värre än den som är missunnsam mot sig själv;

just detta är straffet för hans ondska.

7 Gör han än något gott, så gör han det av glömska,

och på sistone röjer han sin ondska. 8 En ond människa är den som har ett missunnsamt öga,

den som vänder bort sitt ansikte och icke frågar efter andra. 9 Den giriges öga låter sig ej nöja med det som har blivit honom tilldelat,

och usel orättfärdighet kommer själen att förtorka. 10 Ett ont öga ser missunnsamt på själva brödet

och lider brist vid det egna bordet.

11 Min son, gör dig själv gott, efter måttet av vad du äger,

och frambär åt Herren värdiga offergåvor. 12 Kom ihåg att döden icke fördröjer sig.

Vad dödsriket har beslutit har ej blivit yppat för dig. 13 Gör din vän gott, förrän du går hädan;

räck ut din hand och giv honom, efter din förmåga. 14 Försumma icke en glad dag,

och försaka ej din del i en oskyldig njutning. 15 Måste du icke åt en annan lämna dina mödors lön,

och ditt arbetes frukt till att fördelas genom lott? 16 Giv och tag, och gör dig inga betänkligheter;

ty i dödsriket söker man förgäves goda dagar.

17 Allt levande åldras såsom en klädnad;

sedan urminnes tid är ju så förordnat: »Du skall döden dö.» 18 Likt lövverket som grönskan på ett lummigt träd -

en del faller av, och en annan del spricker ut -

är det släkte som består av kött och blod:

ett släkte dör bort, och ett annat födes till liv. 19 Vart människoverk multnar och tager en ände,

och den som utförde det, han går bort med det. 20 Säll är den man som tänker på visheten,

och som överlägger med sig själv i sitt förstånd, 21 den som begrundar hennes vägar i sitt hjärta

och eftersinnar hennes hemligheter. 22 Begiv dig ut efter henne såsom en spanare,

och ställ dig på lur där hon träder in. 23 Ja, säll är den som blickar in genom hennes fönster

och lyssnar vid hennes dörrar: 24 som rastar nära hennes hus

och slår ned sina tältpluggar vid hennes väggar; 25 som reser sitt tält invid henne

och tager in i ett sådant ljuvligt härbärge; 26 som ställer sina barn under hennes skygd

och tager sin viloplats under hennes grenar; som söker skygd hos henne undan hettan

och vilar ut i hennes härlighet.

^a ^b ^c ^d ^e ^f ^g ^h ⁱ ^j ^k ^l ^m ⁿ